Det blev en vacker höst

Leif här. Jag lånar mammas blog en aning.

Sommaren hade börjat övergå till höst. Dom tomaterna som planerades i våras täckte hela backtrappen i en grön slöja, med röda prickar.

Och en av sommarens sista fjärilar.

Sen övergick sommaren till en vacker höst istället. 
Här grannens höstkaprifol bredvid lönnlöv som redan hunnit bli röda.

På onsdag den 7:e oktober ringde pappa mig på morgon och sa att en ambulans skulle ta mamma till sjukhuset. Han lät ganska lugn så jag funderade ett tag på att åka till jobbet och be om uppdatering, fast, äh, ambulans och sjukhus, jag åker dit.

Jag packade en väska, åkte in. Efter lite undersökningar blev det röntgen och läkarna såg att hjärnblödning pågick. Men sen efter operation verkade det hela lovande. Hem och vila. Och vänta på att mamma skulle vakna upp ur sövningen.

Ute var det höga moln och blå himmel. (Och nattfrost.)

När vi på fredagen den 9:e kom in i salen ropade mamma ut "Men är ni här!?" Jamen, jomen visst. Klart vi kom och hälsade på. Sen gick det några dagar där man kunde se att hon bättrade sig lite för lite varefter svullnaden i hjärnan minskade hände något. När vi berättade vad vi gjort på dagen förstod hon och kom ibland med kommentarer.
Fast det gick att se att hennes kropp var tydligt påfrestad. Pulsen var ganska hög och hon behövde syrgasstöd. Vi kunde besöka henne ungefär en halvtimme per gång, sen blev att prata och lyssna för jobbigt så hon behövde vila.

I trädgården hade höstväxterna börjat sprida sin färgprakt.

Så på natten till den 16:e ville hjärtat ta en paus. Den pausen blev nära en halvtimme lång.

Att vara utan syre i halvtimme är inte bra för en hjärna, speciellt inte en som redan blivit skadad av en hjärnblödning. Så onsdag den 21:a konstaterade läkarna det tråkiga jag och pappa fruktade. Hjärnan fungerade inte längre, det vara bara maskinerna som höll igång skalet.  Halv fyra på eftermiddagen stannade hjärtat för sista gången.

Efter det första besöket hos mamma fotade vi lite i trädgården, hon åkte ju in till sjukhuset precis innan första frosten. Tanken var att visa att världen fortsatte där utan, utanför sjukhusfönstret. Nu får dom hamna här istället, eftersom mammas blog alltid innehåller vackra naturbilder.

Och det blev ju en vacker höst. Jag och pappa har hunnit gå promenader och bilutflykter där att se solen lysa mot gula och röda löv nog hjälpt oss lite.

Sommarmuller med kaffe

Åska är tjusigt men det känns att vi människor är rätt små mot de makterna. Nu är det  dags för sånt väder även här.   Bilden ovan  tog vår son för ett par veckor sedan när det mullrade över Gardasjön.
Men nu står fruntimmersveckan framför oss och då brukar det verkligen regna och mullra till blötan Jag som heter Margareta har många minnen av oläpliga regnskurar den dagen. Jag brukade vara på mina morföräldrars sommarstuga i Tullinge på somrarna, när jag var barn. Margaretadagen firades med fika för grannarna. Då var det lämpligt att vi kunde vara ute för stugan var inte stor. Men det slog sällsn fel utan började mullra från Tumbahållet och sedn fick var och en ta in sin kopp.
Åskväder vanliga dagar gillade jag. Mormor brukade muta mig med kaffe då. Det var populärt när jag var under skolålder så jag såg med förväntan mot mörka moln vid Tumba.

Svensk sommar

Det pågår vanlig svensk sommar för fullt. Igår var det närmast rekord med 9 grader varmt mitt på dagen och skapligt regn med jämna turer. Jag hade tänkt mig tomater i år med odlat plantor inne. Så småningom kom de rätt ynkliga plantorna ut ihop med några chiliplantor, som jag fått frö till av en kompis till min son. Chili är till vänster i bilden och tomater till höger.

 

Alla plantor var jättesmå, när de kom ut. Sen kom första värmedagarna och de växte något otroligt. Det här med att tjuva tomater kändes inte aktuellt snarare sätta högre stöttor. Hoppas nu bara att de tål de mer svenska sommardagarna.

Det ser också ut som om vi skulle få en hel del björnbär. Humlorna bråkar med varandra om plats vid godisdisken.

För övrigt har vi en superrar granne. Idag har han klippt vår häck mot gatan ”för att hans nya häcksax är så bra.” Rart!!!

Jag är medveten om att det var länge sedan jag skrev sist. Jag har haft allvarliga problem med mina ben som förhoppningsvis är på bättringsvägen nu. Det ger bättre skrivhumör.

Höstfärger

Det är väldigt tjusiga färger nu innan träden tappat sina löv.Jag är mycket medveten om att alltför snart kommer allt bara ligga på marken och vara brunt, men det gäller just därför att glädjas så länge det varar. Och ännu har jag en fin utsikt i mitt datarumsfönster.

Fina färger är det också på min lilla rönn. Det är första gången den blommar och har frukt så jag är inte bortskämd med utsikten. Den har planerat sig där alldeles själv.

Det här är grannens fina höstkaprifol som växer mot vårt gemensamma staket. Den är en glädje att se så här års. Sedan får den fina röda bär som pryder den in i gråsäsongen.

Men de vackra löven får gärna sitta kvar länge än!

Höst

Hösten är påtagligt här. De sena vinteräppelna är mogna. De blev nerplockade sedan bilden togs. Nu ligger de lindade i tidningspapper i källaren. De brukar hålla till jul. Det var inte så mycket äpplen i år. De räckte bara till mos åt oss och äpplen på lager till höstens behov. I vanliga fall brukar vi kunna ge bort.

Höstfärgerna börjar komma. Tidigast ute är vårt äldsta äppelträd. Färgerna är fina samtidigt som det är lite vemodigt.

Vi har fått mycket björnbär i år. Den milda vintern gjorde att inga grenar frös. De är goda på morgonfilen!

Kräfttider

              Den 8:e augusti åt vi de här kräftorna. Det är ju ett tag sedan, så jag borde ha bloggat förr. Den dagen var min pappas födelsedag så kräftorna hade sin plats där även förr i tiden. I år är det 128 år sedan han föddes. Känns lite märkligt. Pappa blev ganska gammal, men var pigg uton sina två sista år när har tappade kollen på världen. Då fick han bo på sjukhus. Mamma tyckte att vi skulle fira hans födelsedag fast han inte fattade det. Det tyckte inte jag!
Jag åkte in till stan och hamnade på Sergels torg. Där skulle det  bli en demonstration mot USAs angrepp mot Cambodja. Såna demonstrationer vaar ju vanliga då.  Det tyckte jag att jag kunde delta i. Det började regna men bredvid mig stod en kille med paraply. Det var 41 år sedan. Vi trivs ihop fortrarande.

Det har inte blivit av att skriva i sommar. Jag har haft elände med allergiutbrott. Det först kom sedan jag ätit en näve jordgubbar strax före midsommar så jag trodde att  jag blivit känslig för dem. Det senaste kom förra veckan. Det var mycket tydligt med att påpeka att jag inte tål färskpotatis. Så nu vet jag det och kan kanske undvika de läbbiga utslagen.                                                               +.

Tomatplantor i vardagsrummet

Vi satte frön till tomatplantor 1 februari för att det säkert skulle bli något till sommaren. Förra året satte vi frön 1 april och köpte plantor i juni. När plantorna var så stora att de rimligen borde ut var det långt ifrån tillräckligt varmt, så de hamnade i vardagsrummet. Där får de bli kvar. Det är alldeles för jobbigt att bära så här stora plantot ut och in för att vänja dem vid sol och vind.

Det är fyra olika sorters tomater. Alla blommar nu.

Den här kämpar också med kart.

Det är storleksskillnader på dem. tre behöver 2 metersstöd och den lilla tar sig inte upp till fönsterbänken.